stadsbrud

Något jag måste lära mig är att stå upp för mig själv och bli stark, jag blir sårad gång på gång och på något sätt är det ändå mitt fel (?) jag är för svag som person och jag hatar det, men jag vågar inte göra något åt saken, jag gråter inte ens längre jag har blivit "van", då är det något fel! Det är ju inte jag som gjort något fel, varför får jag all skit? Varför kan du inte inse lite saker själv, jag kommer inte finnas kar längre, jag orkar inte leva såhär något mer, så mycket jag kämpat för oss men bara fått skit tillbaka, jag orkar inte! Nu får det räcka, jag plågar bara mig själv, det här funkar inte, från och med nu ska jag sätta mina gränser, stå på mina egna ben och våga säga emot! Är trött på denna skit, vad jg än gör så är jag en fitta, dum i huvudet och ingenting värd? Det har gått för långt nu, tack och adjö!! T banan har slutat gå och jag har ingenstans att ta vägen, får känna på uteliggarnas liv, kul och tack så mycket för att jagfår ta skiten för dina handlingar, ett förlåt räcker inte längre

Så här vacker har jag varit idag!, osminkad och aa!

Ligger i sängen just nu, helt dööd!
Kom precis hem från skolan och mamma har precis gjort en smoothie till mig :D Ska snart dra och gymma, ni kan få lite bilder sen :)

Detta är dagens, har jacka och hunter stövlar till dock! :)

 

 

Känns som jag lever lite i min egen bubbla just nu! Känns som jag behöver komma bort och ha lite tid för mig själv! Behöver få  gå runt och fundera och tänka på mig själv ett tag. Känns som jag har mycket att jobba med när det gäller mig själv. Måste få bättre självförtroende och känna att jag duger för en gångs skull, har inte känt det på länge. Jag behöver lite egoboost men finns ingenstans jag kan få det ifrån, känns som jag levt i ide ett tag nu, men jag längtar till sommarn då ska jag ha så himla roligt. Jag ska ta allt som det kommer och få skaka av mig allt och bara försöka se allt positivt, är trött på att alltid behöva tänka mig för och alltid känna mig nertryckt, jag är trött på att bli sårad men är för feg för något annat, jag hatar förändringar och det är nog min värsta del av personligheten, jag önska att jag älskade nya saker som hände och bara leva livet men sån har jag inte varit på länge, jag saknar alltid gamla tider just för att jag hatar förändringar, det är väldigt jobbigt! Men jag väntar på att få spräcka min lilla bubbla och komma ut ur mitt skal, vore en sån lättnad på något sätt. Jag ska ställa mig på mina egna ben och våga ta mig framåt, jag kommer bli så mycket starkare då, jag kommer växa!

(min data är sär, funkar inte att ladda upp bilder för tillfället, sorry!)